Wulfsäng tillkom under senare delen av 1500-talet när Hertig Karl, sedermera Karl IX, lät lodgjutare Wolf vid Bro järnbruk röja upp det område som i dag är Wulfsäng. 1594 fick Wolf torpet fritt som sitt eget av hertigen. Kartbilden visar området 1759.
Hertig Karl beslöt vid ett besök i Bro (sedermera Kristinehamn) 1572-12-11 att här anlägga en hyttegård med tillhörande bruk. Gården skulle anläggas där stadens älvar gick ihop och bruket anlades ungefär vid nuvarande Hacklehemsskolan och var igång 1573. Vid bruket tillverkades stångjärn, osmundsjärn, stål, plåtar samt kanonkulor som var Wulfs specialitet.
Alla fogderäkenskaper för Bro bruk finns bevarade för åren 1573-1584 och visar att här fanns 4 järnhyttor, 1 hammarsmedja med två härdar, 1 osmundssmedja med 2 härdar och 3 bokehammare, 1 klensmedja och en verkstuga för lodformar. Till bruket hörde också 4 kvarnar. Produktionstopp var 1580 och var då Värmlands största bruk. Export av järn skedde med egna båtar och pråmar. Kristinehamn hade vid denna tid inte handelsrätt med utlandet, fick det så sent som 1919 !!! Leverans skedde till handelshus i Göteborg som hade tillstånd får utrikeshandel.
Inventarielista för Bro bruk 1577 (ovan) upptar 7 skutor, 3 storbåtar, 9 småbåtar, 5 pråmar och dessutom 5 pråmar och 2 småbåtar skadade samt 1 skuta saknad.
Hertig Karl var en stor entreprenör och konstaterade snart att det var lättare att frakta färdiga järnprodukter från östra Värmland gruvtrakter än att frakta både malm och kol till Bro. Beslöt därför att flytta kungsgård och bruk till ”Kroppan” (nuvarande Nykroppa). I Nykroppa var ett nytt bruk igång 1585 och 1590 var Bro bruk helt borta. Kungsgården var dock kvar i Bro men brann ned till grunden 1651.